Genom att styra organisationen med nettolönsamheten tydligt i fokus – lönsamhetsstyrning – skapas förutsättningar för att släppa loss verksamhetens verkliga potential. Med de följande fyra grundbultarna på plats har man skaffat sig en mycket bättre karta att navigera efter, och gett organisationen möjlighet att ta beslut som direkt gynnar resultatet på sista raden.
1. Man får vad man styr mot
Organisationens beteende skapas i stor utsträckning genom valet av mål och belöningsmodeller. Styr man mot, och belönar, bruttomarginal, då får man bruttomarginal. Styr man mot, och belönar, nettolönsamhet, då får man nettolönsamhet.
2. Kostnader och intäkter hänger ihop
Att lyfta frågan från t.ex. lokala kostnader och bruttomarginal till nettoresultat handlar om ett skifte från att betrakta verksamheten som ett antal delar som går att plocka isär och optimera var för sig, till att se hur allt hänger ihop, och arbeta för att optimera helheten.
3. En karta: många beslut
En gemensam bild av vad som är lönsamt gör det lättare att samlas runt rätt beslut och få ett åtgärdsfokus istället för att fastna i ”vem har räknat rätt?”: hur gick det, varför blev det som det blev, vad skall vi göra åt det? Samma karta som grund för beslut i olika delar i organisationen minskar också risken för suboptimeringar: fattade beslut gynnar helheten och inte det egna fögderiet.
4. Detaljerade beslut baserade på detaljerad information
Varje affär har sin unika karaktär: en kund köper en eller flera produkter i specifika mängder, och vi levererar dem vid ett specifikt tillfälle med en specifik metod. Detta gör att varje affär förbrukar verksamhetens resurser på ett unikt sätt, vilket i sin tur leder till en unik kostnad att ställa mot affärens intäkt. När beslut i verksamheten baseras på de specifika förutsättningar som gäller i varje specifikt fall, istället för generell information och genomsnitt, är det mycket enklare att ta precisa beslut som leder mot lönsamhet.